CNC-tekniken har sitt ursprung i flygindustrins behov. I slutet av 1940-talet föreslog ett amerikanskt helikopterföretag konceptet.
Den första idén för CNC-verktygsmaskiner utvecklades 1952 av MIT, som tillverkade en treaxlig CNC-fräsmaskin. I mitten av-1950-talet användes denna typ av CNC-fräsmaskin för att bearbeta flygplansdelar. På 1960-talet blev CNC-system och programmering allt mer mogna och sofistikerade, och CNC-verktygsmaskiner användes inom olika industrisektorer, men flygindustrin förblev den största användaren. Vissa stora flyg- och rymdfabriker var utrustade med hundratals CNC-verktygsmaskiner, främst skärmaskiner. CNC-bearbetade delar inkluderar integrerade paneler, balkar, skinn, skott, propellrar och formhåligheter för flygplansmotorhöljen, axlar, skivor och blad, såväl som speciella hålrumsytor för förbränningskammare för vätskeraketmotorer. Den tidiga utvecklingen av CNC-verktygsmaskiner fokuserade på kontinuerlig bankontroll.
Kontinuerlig banakontroll, även känd som konturkontroll, kräver att verktyget rör sig relativt arbetsstycket längs en förutbestämd bana. Senare främjades kraftigt utvecklingen av CNC-verktygsmaskiner för punkt-till-punktstyrning. Punkt-till-punktkontroll hänvisar till verktygets rörelse från en punkt till en annan, så länge som det kan nå målet exakt, oavsett rörelsebanan.
